konsten att sluta springa

Jag fick en kommentar med frågan om hur det här har att göra med medberoende. Att det här istället verkar handla om att jag har en dålig självkänsla i grunden osv.

 

Ja det är precis det jag ska komma till är tanken. Att pga min avsaknad av sunda relationer att spegla mig i som liten fick jag ingen grund att bygga en god självkänsla på.

Det ÄR ju mitt problem med självkänslan och egenvärdet mina beteenden grundat sig i. MIn avsikt är inte att skylla det på något annat heller utan att försöka bena ut var det kommer ifrån och framför allt hur man tar sig ur.

 

Inget barn föds med dålig självkänsla utan skapar det pga dysfunktionella relationer omkring sig när man växer upp bland annat. Ett barn som växer upp i en bra fungerande miljö har relationer omkring sig att spegla sig i och lära sig grunderna, man hittar en bas att stå på och kan utvecklas ifrån.

Att leva nära inpå någon som inte mår bra kan göra att man inte får den basen och därför utvecklar en hel del annat.

Sen kan man utveckla självkänslan och egenvärdet med tiden men det gjorde inte jag och betedde mig därför fruktansvärt dåligt många gånger.

 

Ett barn med bra självkänsla får höra och se att denne duger som den är, att en inte behöver vara duktig eller åstadkomma något för att vara älskad. 

I avsaknad av detta börjar man överprestera, överhjälpa, bli hårdare mot sig själv och behöva mer och mer bekräftelse för att känna värde och kärlek. 

 

När jag såg de jag älskade omkring mig må allt sämre och jag inte förstod att jag inte var ansvarig för deras måenden skapade jag en tro på att jag kunde påverka.

Jag byggde mig en verklighet där jag var ansvarig för deras måenden och om jag bara hjälpte lite till, presterade mer, var duktigare, bättre, mer och bäst så skulle dom må bättre och problemen skulle försvinna. 

Jag trodde jag kunde täcka upp och ta bort allt som jag aldrig förstod inte alls hade med mig att göra.

Givetvis misslyckades jag, vuxna har en rad problem barn inte alls kan påverka och särskilt någon som mår så dåligt. 

Och med det misslyckandet sjönk jag lite fr varje gång och beslutade mig för att pröva hårdare och hårdare, utplåna mig själv för att orka och räcka.

 

Det här var ett framgångsrikt recept för att förstöra sin självkänsla och snart trodde jag att jag inte var värd någonting annat än vad jag kunde prestera.

 

Som liten visade det sig i en vilja att aldrig göra fel, rädsla för att göra någon arg. I tonåren blev det en oändlig jakt på att vara rätt, vara omtyckt, aldrig göra någon besviken. 

Som ung vuxen kunde jag omöjligt säga nej och gjorde vad som helst för att få folk att tycka om mig även om det skadade mig själv eller andra relationer. 

Och så har det fortsatt.

En oändlig och vidrig spiral...

 

Så ja, du som kommenterade har helt rätt, det handlar om dålig självkänsla. 

Medberoendebiten handlar om hur man utvecklar sådana saker som låg självkänsla osv pga den dysfunktionella relation man varit medberoende i. 

Själva termen medberoende är rätt missvisande känner jag men sätter man sig in i vad det handlar om förstår man på ett annat sätt.